Ligger hemma idag och är sjuk…tråkigt! Dottern fick vara på dagis några timmar, sista dagen innan hon slutar och jag passade på att slappa och vila min krångliga mage. Jag är så trött på att magen alltid ska krångla!!!Nåja…klickade mig runt bland kanalerna och hamnade framför Oprah och där fastnade jag en stund. Hon pratade om sin viktresa och tankarna runt sina uppgångar och nedgångar och hur hon nu funnit sig tillrätta. Det hela gick ut på att hon inte längre fokuserade sig på att hon hade viktproblem utan att det fanns annat bakom som var mycket viktigare. Detta fick mig att börja tänka!
Man får kärlek och bekräftelse när man ställer upp för andra…det känner vi väl alla igen men att sen ge kärlek till sig själv är inte lika självklart. Vi måste acceptera den vi är…med den kropp och själ vi lever med här och nu…vi måste vårda oss själva, ta hand om oss och älska den man är. Gör man inte det måste man ta sig tid att i sådana fall förändra sitt beteende och att göra det som gör gott till både kropp och själ. Unna sig saker som ger energi, inte tar energi. Att äta fel ger en kortsiktig energi och välbefinnande för att sedan ge dåligt samvete och därmed dränera energin. Man kanske skulle unna sig en egen stund i trädgården med en bra bok, manikyr, ny frisyr, massage eller en shoppingtur...något man mår bra av. Visst låter det enkelt men riktigt så enkelt är det ju inte...
Hur kan man älska sig själv när man skäms för sin kropp? Hur börjar man att tänka annorlunda rent konkret och hur vänder man den negativa spiralen man hamnat i? Är det någon som kan ge mig ett svar? Jag vet att planering är a och o för mig, både när det gäller mat och motion. Men tiden rinner ifrån mig…hinner inte, orkar inte!!! Jag vet att det handlar om prioriteringar…jag SKA prioritera mig själv och ge mig den tiden jag behöver…väldigt egoistiskt, eller hur?
När det gäller att älska sig själv då??? Ska jag ställa mig framför spegeln och upprepa ett mantra varje dag eller hur ska man börja tänka positivt om sig själv när man aldrig gjort det förrut?? Jag målar helst fán på väggen så slipper jag bli besviken!! Någon som känner igen sig?
Många funderingar…kom med era tankar och funderingar!!
Kram Volangmamman med alldeles för många volanger nu i sommarvärmen!!
NU...har jag stannat upp efter resor runt halva Sverige, studenter, jobb och en del annat och känner mig så besviken på mig själv...törs knappt ställa mig på vågen. Jag gick ner 6 kilo och kände mig ganska nöjd att jag kommit en liten bit på väg. Mitt i all stressen ställde jag mig på vågen för några vecka sedan och då hade jag iallafall stått still och det var ju en tröst men nu vet jag verkligen inte. 
Imorgon SKA jag väga mig, jag SKA vara ärlig när jag skriver hur det gick, jag SKA börja tänka på vad jag stoppar i mig och jag SKA varva ner. Låter det som förnuftiga löften??? Kommer ni ihåg filmen "Pretty Woman"...vem kan glömma? Han tog av sig skorna och gick i gräset för att slappna av...glöm det!!! 
